för en vecka sedan: 21.03.2009
Förra lördagen var jakob och jag ute på äventyr. Vi skulle ut i naturen och satte oss på S-bahn och åkte ungefär en timme västerut. Det var så ovanligt tyst att komma in i skogen (Grunewald), helt annorlunda mot Berlin som man är van vid, en bit länge in möttes man av en stor, öppen, sandtäckt plats. Därifrån har sand tagits för ett antal år sen för att bygga i Berlin, flera miljoner kubikmeter tog bort och nu är där en stor grop i princip, men riktigt cool. Vår plan var att vandra upp för Teufelsberg (Djävulberget), vi hamnade lite fel dock, men vi slog oss ner omedvetna och åt vår medtagna matsäck och kollade på Berlin :) Sen tänkte vi kolla in "golfbollarna" och började gå mot dem, de låg på ett avspärrat område med massa bygnader, vi hittade en stor grind, som två personer precis skulle stänga, ett polkst par visade det sig och vi började prata lite med dem och frågade om området och efter lite duskussioner på polska frågade de om vi ville gå in och titta!
På grund av allt hysch-hysch från paret, så trodde vi verkligen att vi var de enda där och man funderade och lite på hur vi skulle ta oss ut när de stängde porten, men upptäckar-begäret tog över. Vi gick runt ett tag och kollade, eller smög runt snarare.. haha. Efter en stund märkte vi dock att vi inte var helt ensamma... Ett gäng 15-åringar, en familj och några andra gick också runt där, det spännande försvann lite där, men det var fortfarande mycket och se, men den där speciella känslan försvann lite.. ;) Vi spenderade nog ett par timmar där, var nere i mörka källare, uppe på tak, gamla kontor och så "golfbollarna". Vilken utsikt det var! Man såg hela berlin framför sig, riktigt mäktigt, men tyvärr svek min kamera mig så jag har inga bilder att visa på just det..
Just det.. Anläggningen användes av amerikanerna under kalla kriget för att lyssna av sovjets radiosändningar, men när muren föll fanns det inte längre något behov för sådant och anläggningen lämnades. Sen dess har det pratats om att göra hotell utav det, men det finns inga ekonomiska möjligheter. Stället har stått bevakat sen de lades ner, men bevakningen stoppades för några år sedan och då blev stället såklart förstört. Wikipedia sa också att man idag har återfört bevakningen, men det tror jag knappast, med tanke på hur många vi var där..
Att ta sig ut sen var inget problem ialla fall (det förstod vi redan när vi såg familjen...) utan vi hittade ett hål i staketet. Sen var det dags att åka hem och jag har inte vart så trött på jättelänge, dels att vi hade vart ute så länge, men vi hade nog också tagit med oss för lite att äta. Det var en jobbig promenad till S-bahnhofen och ännu värre från Lichtenberg Bahnhof till hemmet..
Blev en lugn kväll med schokoladen-bällchen (som tyskarna här uppskattade mkt!) och en halv film... En en gång har det också bevisats att ställa klockan på en orlimlig tid, för att efterfesta i gbg/åka hem från p&l/åka till berlin med ett band/eller som i det här fallet gå till natraj temple kl. 6, har aldrig varit en bra idé utan man gör det förnuftiga och sover vidare (ok, på p&l kanske det inte var förnuftigt att sova vidare, det var nog snarare att sova överhuvudtaget som var felet ;)
På grund av allt hysch-hysch från paret, så trodde vi verkligen att vi var de enda där och man funderade och lite på hur vi skulle ta oss ut när de stängde porten, men upptäckar-begäret tog över. Vi gick runt ett tag och kollade, eller smög runt snarare.. haha. Efter en stund märkte vi dock att vi inte var helt ensamma... Ett gäng 15-åringar, en familj och några andra gick också runt där, det spännande försvann lite där, men det var fortfarande mycket och se, men den där speciella känslan försvann lite.. ;) Vi spenderade nog ett par timmar där, var nere i mörka källare, uppe på tak, gamla kontor och så "golfbollarna". Vilken utsikt det var! Man såg hela berlin framför sig, riktigt mäktigt, men tyvärr svek min kamera mig så jag har inga bilder att visa på just det..
Just det.. Anläggningen användes av amerikanerna under kalla kriget för att lyssna av sovjets radiosändningar, men när muren föll fanns det inte längre något behov för sådant och anläggningen lämnades. Sen dess har det pratats om att göra hotell utav det, men det finns inga ekonomiska möjligheter. Stället har stått bevakat sen de lades ner, men bevakningen stoppades för några år sedan och då blev stället såklart förstört. Wikipedia sa också att man idag har återfört bevakningen, men det tror jag knappast, med tanke på hur många vi var där..
Att ta sig ut sen var inget problem ialla fall (det förstod vi redan när vi såg familjen...) utan vi hittade ett hål i staketet. Sen var det dags att åka hem och jag har inte vart så trött på jättelänge, dels att vi hade vart ute så länge, men vi hade nog också tagit med oss för lite att äta. Det var en jobbig promenad till S-bahnhofen och ännu värre från Lichtenberg Bahnhof till hemmet..
Blev en lugn kväll med schokoladen-bällchen (som tyskarna här uppskattade mkt!) och en halv film... En en gång har det också bevisats att ställa klockan på en orlimlig tid, för att efterfesta i gbg/åka hem från p&l/åka till berlin med ett band/eller som i det här fallet gå till natraj temple kl. 6, har aldrig varit en bra idé utan man gör det förnuftiga och sover vidare (ok, på p&l kanske det inte var förnuftigt att sova vidare, det var nog snarare att sova överhuvudtaget som var felet ;)
Kommentarer
Trackback
