Emelie

Så, ni kanske undrar vad jag menade i mitt tidigare lite ångestfyllda/glada inlägg... Dagens stora fråga idag har varit om jag ska ta lägenheten eller inte. Helt plötsligt slog det mig, får jag inget jobb står jag med ett kontrakt på ett rum i 4 månader. Tidigare tänkte jag att äh, det löser sig/jag får betala lägenheten med lön från sommarjobb. Men efter lite eftertanke så var det inte så smart. Jag kanske var lite impulsiv när jag bestämde mig.. Men då var det bara tanken på att ha någonstans att bo sedan som gällde. Men nu när det började närma sig och jag tänkte till lite, la upp för- och nackdelar, så var egentligen den den enda fördelen att det var väldigt billigt, men å andra sidan så skulle jag vara tvungen att betala en summa pengar och i slutändan kanske det skulle blivit lika mycket som i ett annat boende, eller till och med mer. Så nackdelarna kom jag fram till var att bo ensam, att jag var binden och att det ligger ännu mer från centrum än mitt nuvarande. Det sista var egentligen egalt, men de två första hade verkligen stor betydelse för beslutet.

Så hela dagen har vart ett evigt velande. Även om jag gjort saker och vart ute hela dagen nästan, så har det ändå vart något som legat och gnagt där. Det har gått fram och tillbaka, hela dagen, jag tar det, jag tar det inte och söker nytt boende... Så egentligen bestämde jag mig inte helt förrän vid 21-tiden då Jakob ringde och sa att de i hans WG hade snackat och att jag kunde bo i ett rum i deras hus. Så jag sa jag till det. Det blir nog bäst så, jag känner dem redan lite, det är ett jäättefint hus, då har jag tid att söka nytt och förhoppningsvis kommer också något svar om jobb, så jag vet lite hur den närmaste framtiden ser ut.

Så, det är lite vad som har gått runt i mitt huvud, antaligen väldigt osammanhängande, men det passar ganska bra också tror jag...

Just det ja, ni kanske undrar om hyreskontraket, jag ska egentligen skriva på det i morn, alltså det boendet som jag tackar nej till.. Det var det som det jobbiga telefon-samtalet handlade om... Tyvärr har jag inte fått tag på han som hyr ut än, och det känns verkligen jättedumt! Jag får försöka i morn morgon igen, men ja, det känns inte alls bra, samma dag som vi ska ses och det var också ett argument till att inte avsäga rummet - att det var sent.. Men nej, det blir bäst så här, nu har jag som sagt en månad då jag förhoppningsvis får lite svar och jag är inte bunden till något vilket känns skönt. Tyvärr kommer jag nog ligga sömnlös och tänka på att jag måste ringa och säga det här i morn (ok, kanske med en lite omgjord historia...) hade verkligen varit skönt att få det gjort ikvälll! Åhh, tänk vad skönt att vara barn igen ;)